Lyst i Norge, vigda i Vilhelmina i december 1827: Cateket Måms Månsson Fjällström Väster Fjällfjäll och Norska lapp pigan Maria Olofsdotter Norska Byrgfjell. Upptagen som skattlapp under Westerfjäll (Vilhelmina HF AIB:1 1815-1834 sid 38).
Wästra Fjellfjell
Utslag uppå lapska Nämndemannen Måns Månsson ifrån landet Wästra Fjellfjell i Åsele lappmark, Deröfver gjorde klagan, att ehuru hans hustru Gunnil Christophersdotter jemte sökanden, redan den 7 januari 1814 af hennes föräldrar fått skriftlig upplåtelse på nyttjorätten af förbemälte land och Konungens Befallningshafvande genom resolution af den 26 mars samma år, lämnat dem Införsel uti landet, skall dock deras svåger Anders Andersson Streuka, sig å landet inträngt samt tillfogat sökanden flera olägenheter, hvarföre han varit föranlåten att till tingsrätter inkalla sin svåger, då på sätt bemälte Rätts domboks utslag för den 8 januari 1817 utvisar, Streuka med vidgående af landets otillräcklighet för dem båda, efter att sökanden honom lämnat tillstånd i 2ne år få sig derå uppehålla; Förbundit sig att derifrån afflytta; Men då Streuka icke härmed nöjd; tillåtit sig att äfven intaga en annan lapp å landet, har sökanden åter måst anlita domstolen, att få sin svåger från landet afhyst, hvarå dock ej annat afseende följdt, än tingsrätten under den 7 januari 1818 förordnat syn och undersökning på landet till utrönande deraf, huru wida båda kunde äga nödigt bete för sina renar och landet i följe deraf tåla klyfning emellan sökanden och hans svåger Anders Andersson Streuka;
Och har ändteligen sedan denna besiktning den 30 sistlidne Juli blifwit hållen af Kronolänsman J.C.Sahlström med biträde af 2ne ojäfaktiga nämndemän, tingsrätten den 7 januari detta år, ehuru synemännen och angränsande lappar intygat omöjligheten af landets klyfning, så vidt nödig utkomst för 2ne lappmän dermed åses, tillstyrkt klyfningen på det sätt att sökanden skulle ensam få behålla en mindre och gräsbärande trakt, men det öfriga landet, vara emellan honom och Anders Andersson Streuka, gemensamt till utnyttjande, emot det att den sistnämnde skulle betala en tredjedel af skatten för landet;
Likväl och då sökanden förmenar att denna åtgärd är stridande emot hwad redan i målet tillgjort bilivit, ej mindre genom den här ofvanföre åberopade Immissions Resolutionen än tingsrättens stadfästelse den 8 januari 1817 å den emellan sökanden och hans svåger slutna förening om den sistnämndes afflyttning efter 2ne års förlopp, eller med förledet års slut, så anhåller sökanden, att få blifva ensam vid landet bibehållen och att Anders Andersson Streuka måtte åläggas att derifrån afflytta, hälst sökanden åligger att under sina svärföräldrars lifstid underhålla deras renar, samt att om svärföräldrarnas utkomst och vård på deras ålderdom draga nödig omsorg, anseendes sig i annat fall tvungen, att öfverlämna dem åt deras öde och att landet öfvergifva, såsom otillräckligt för allas bergning, hälst den lott han af landet innehar, ej utgör mera än en tredjedel. Emedan det samma, ehuru stötande intill Riksgränsen, sedan är klyvet i trenne delar oaktat sökanden betalar lika dryg skatt, som innan landet blef delat, deraf utgått.
Annhållandes änteligen, att Anders Andersson måtte blifva ålagd, ersätta sökandens i målet hafde utgifter, hvilka till belopp likväl ej äro uppgifne;
Gifvet å Landskontoret i Umeå den 4 februari 1819.
Hvad sålunda blifvit anfört och de företedda originalhandlingarna i öfrigt innehålla, har jag i öfvervägande hos mig komma låtit; och alldenstund ej mindre af den besiktning som sistlidne sommar blifvit hållen å Lapplandet Wästra Fjellfjell, än de intyg nästgränsande lapparna aflämnat, synes vara utrönt, att det redan i trenne delar klufna landet icke tål vidare styckning, om de derå boende lappmän skola hafva nödig betesmark för sina renar, hvilket deraf äfven hämtar styrka, att Anders Andersson Streuka inför tingsrätten den 8 januari 1817 förklarat sig villig att derifrån afflytta;
Fördenskull och när härtill kommer att sökanden åligger att vårda sina gamla svärföräldrar, samt underhålla deras renar, det icke eller är yrkat, fast mindre styrkt, att sökanden saknar egen Renmakt, för hvilka han är i behof af landet, pröfvar jag skäligt i stöd af den Införsel han under den 26 mars 1814 erhållit uti Wästra Fjellfjell Lappland, honom dervid bibehålla utan intrång af andra, så länge hans svärföräldrar lefva och han Renskötsel mot landets vidd idkar.
Åliggandes Anders Andersson Streuka att till undgående af sex Rdl 32 b vite, inom en månad efter af detta utslag erhåller del, ifrån landet afflytta, och till verkställighet waraf, vederbörande Kronolänsman laga handräckning meddelar;
Men någon ersättning, dessa närskylta personer emellan anser jag icke äga rum.

Dräng hos Olof Göransson Sämsjölandet omkring 1800

Gift 1809 i Åsele med
Gunhild Kristoffersdotter, född 1786 i V Fjällfjäll, Åsele, död 1825-04-13 i Åsele. Bosatt i V Fjällfjäll, Vilhelmina. I skola 1798-1799 Åsele. Begravd 1825-06-04.

Barn:
Anna Maria Månsdotter Fjällström, född 1810-10-26
Lisa Sofia Månsdotter Fjällström, född 1813-04-06, död 1820-12-20
Nils Johan Månsson, född 1817-07-17, död 1840-08-10
Magnus Kristoffer Månsson Fjällström, född 1823-03-11, död 1923
Gunilla Månsdotter Fjällström, född 1825-01-02

Gift 1827-12 i Vilhelmina med
Marit Olofsdotter, född 1806 (döpt 1806-02-16) i Börgefjell Vefsn, Norge, död 1839-10-04 i Burgfjäll, Vilhelmina. Bosatt i V Fjällfjäll, Vilhelmina. Dop fastlagssöndag 1806 Vefsn Norge.

Barn:
Maria Månsdotter Fjällström, född 1830-07-15

Gift 1840-09-06 i Vilhelmina med
Maria Jonsdotter Klöjs, född 1781 i Daunefjäll, Åsele, död 1861-02-04 (begravd 1861-03-10) i Vilhelmina. Skattlapp i Daunefjäll, Vilhelmina. Har fel på ögonen, kan ej läsa.. Död 80 år gammal, Måns Fjällströms hustru.