|
Salomon Larsson, född 1758 i Ran, Lycksele, död 1768.
Bosatt i Ran, Sorsele. Dop i Lycksele 1758-01-15. Frös ihjäl.
En berättelse som Anna Tomasdotter lämnat om livet på fjället
Annas man Lars Johansson och hennes styvson Samuel, 10 år gammal, hade följt Annas fader m.m. till lappen Nils Johansson från
Stuoraware, som då låg i Stor Jukta och emottagit deras renar att sköta över vintern; under återresan till Norge överkom dem på
Wuoppewagge en förfärlig storm med regn öch snöslask som tvang dem lägga sig där, när de legat några dagar, försökte de färdas
vidare, men förgäves, måste åter lägga sig å samma ställe, varefter Gossen strax klagade sig frysa; emedan Lars Johansson trodde
ovädret snart skulle gå över, försummade han sätta på honom mera kläder, ävensom han bort genast uppremma de hopkarkade
skinnen och breda om honom: Gossen dödde /kålsti/, ehuru de grävt sig så som brukligt ini snön / kuotnsmess palam kåteb/: Lars
Johansson skar då upp sin våta mudd och satte en ny under på sig. De hade nog kläder och mat inkarkade i renskinn i sin kälke,
nämligen tvenne Rådno-Tuolje och en fäll, vilket de drog och rände å skidor: Gossen hade också en ny mudd, nya byxor: Några
dagar efter hans död for Lars Johansson därifrån, efter att hava varit å det stället en hel vecka, innan han fick fara: Han lämmnade
liket och lade skinn, kläder om det. Vid hemkomsten till Norge var Lars Johan aldeles utfrusen, måste ligga i en vecka, hans kropp
tålde ej mat; men Anna värmde åt honom soppa Rsort och Norskt brännvin /i piäbmo stane häggele/, Anna förebrådde honom dess
förseelse mot Gossen. Annas fader som jemte sonen Jon och sin piga for förut från Jukta till Norge efter Uman, hade varnat Lars
Johansson att inte fara fjällsvägen över Stuoraware som väl åter mycket genare, men farligt för väder, utan att fara skogvägen efter
Uma; men Lars Johansson trodde sig för väl och ville även fara flyttningsvägen /juttemeskärins/ tillbaka: Den vintern lågo de i
Ubmen Graup åije, tillhörig Norges lappen Anund Andersson, jämte honom. Sedan Lars Johansson efter tre veckor tillfrisknade, for
han jämte tvenne släktingar efter liket som låg orubbat på samma ställe, någon räv hade blott rivit upp kläder som låg om det. De
drog det på en kälke. Jultiden hade Lars Johansson och gossen legat i Altoken. Annas fader hade ärnat den vintern ligga i Altoken
med sina hjordar, men som Anna var i Norge nära sin barnfödningstid, förblevo de i Norge ehuru de lämmnat Tahvesneste i
Altoken, Den vintern Anna låg under Ursnön vid KnWja hade måsta före hösten för oväder och väglag slå ned sitt läger och vänta
vid Brakkataken Tjakk (Bn Wallestwaren, Wallesn, även kallat UbmejenStuoraWalle, by å södra sidan Uman tillhörig Anders
Jonsson Slip: nu äger stuor Abraham Andersson detta land.
|