Besök hos Valle Sjulsson i Ullisjaure 4 Juli 1991.
Av Kjell-Åke
En vacker sommardag i början på semestern, packar jag bilen för att åka till Tärnamo. Jag tar vägen på södra sidan av Storuman. Solen skiner och det är hett som attan i bilen.
När jag kommer in på Långsjöby-Ullisjaurvägen, hammnar jag bakom vägverkets vattenbil som håller på att vattna grusvägen. Det är som den sämsta vårväg, och bilen blir alldeles nedkletad med lera.
Jag stannar på första bästa parkering när jag kommer till Ullisjaure. Tar fram en grillad fläskcarre‚ och en loranga. Jag fikar och väntar tills vattenbilen försvunnit i fjärran.
När jag kommer fram till byn, Ullisjaure svänger jag in på en byväg mellan en stor vedhög och en massa maskiner. En bit in på vägen, träffar jag Valle som kommer på moped. Han stannar och jag vevar ned rutan och frågar om Valle Sjulsson bor efter den här vägen. " Valle, hä ä jag !", han fortsätter, "ska vi gå hem å kok kaffe ?". "Det verkar ju som du ska fära bort", säger jag. "Ja skull bara ta mä en tur, men nu gå ja hem å kok kaffe", säger Valle och lämnar mopeden i diket.
Valle kokar kaffe och bjuder på sockerkaka. Det är han och hans bror Ludde som är hemma. Ludde bor i granngården ca 50 m från Valle.
Vi pratar om en massa ditt och datt. Valle berättar att då han var barn, så brukade lapparna komma och bo i Ullisjaure. Nybyggarna runt omkring, från Långsjöby mm, brukade komma och köpa slaktrenar av lapparna. De brukade slakta på jälan ned mot sjön. Bönderna brukade bju lapparna på brännvin, särskilt en som hette Lindberg. En gång såg dem hur de gick ut och slakta en ren. Sedan gick de in och bonden bjöd på brännvin. Under tiden var det en annan som tog en till ren och slaktade den ovanpå den tidigare som han gömt i snön. På det viset behövde han bara betala för en ren men fick två.
Kristoffer Laula, brukade dricka renblod. Blodet skulle vara färskt och kroppsvarmt, då tålde man det och vart inte sjuk. Valle brukade även dricka. Han blev aldrig sjuk av det.
Per-Erik Samuelsson i Nipern, var som en präst. Då dem festa, satt han bredvid bordet och predika. Johan i Fäboberg låg i kökssoffa med händerna över huvudet och skrek, " ja tro, ja tro, ja tro",hela tiden.

Per-Erik hade en egen bön som han bruka börja med. Valle minns inte hela bönen, men den började:
Jag, Per-Erik Samuelsson
född under en risugran utani Bastanlia.
Kallest tin på åre,
då kräka va som dyrest.....
Dubbelmordet i Ullisjaure, då drängen sköt husbonden och käringa pratade vi om.
Liken skulle ha blivit nedsänkta på ett djupt ställe i Ullisjaure som kallas för åhridsplassen.
På Bastannäset hade lappa tagit fast några römmare, dem ställde de ut på udden, själv ställde de sig med björnspjuten en bit in på näset. Nu fick römmarna välja på om dem skulle simma över sundet, eller springa genom "lappstängslet". Dem som kom sig förbi, klarade sig, de andra stack man ned.
Efter några timmars trevlig samvaro med Valle och Ludde, åkte jag vidare till Tärnamo. Jag körde över Jippmokk-Slussfors-Ajaur-Tärnamo. Solen sken och det var varmt och skönt på eftermiddagen.